Kapitel 9: Hur är det möjligt?

Både hösten och våren hade kommit och gått och nu fanns det bara varma dagar att se fram emot i sommarvädret. I Sunlit Tides kom det varken någon vinter eller snö. Att inte få se snön falla ner på marken saknade Brooke dock inte kylan det gav. Hon fortsatte träffa Nathan när det fanns något tillfälle, det vill säga när det passade Nathan. Brooke tänkte inte så mycket på det utan var bara glad över att få umgås med honom som förut även om det inte var på allmänna platser. För när hon var med honom fanns inget annat.

- Måste du gå redan? Kan du inte stanna här hos mig inatt?
- Brooke du vet mycket väl att jag inte kan göra det.
- Snälla....???
Nathan tittade på Brooke och tog en djup suck.
- Det går inte att säga nej till dig, sa han medan han strök henne över håret. Jag ska bara ringa ett samtal sen kommer jag tillbaka.
Brooke låg kvar på sängen och väntade på honom. Efter några minuter var Nathan tillbaka.
- Så vart var vi, sa han med ett lekfullt leende på läpparna.

Brooke vaknade av att hon fick solljus i ögonen. Hon gnuggade sig i ögonen och vände sig om mot Nathan. Till hennes förvåning låg han inte där.
- Nathan?
Hon klev upp och kikade i resten av huset utan något resultat. På köksbordet låg en lapp;
Jag är ledsen Brooke att jag inte kunde stanna och äta frukost med dig. Men något dök upp på jobbet. Vi ses snart. Puss o kram.

Jaha, ensam igen...men jag fick i alla fall sova med honom inatt. Man får inte bli för girig. Tänkte Brooke i ett försök att muntra upp sig själv. Hon gjorde i ordning lite choklad pannkakor till frukost och kollade sin mail om hon fått något nytt fall. Det var däremot tomt i inkorgen. Jag antar jag har tid att ta hand om trädgården då. Med tanke på att det bara öste ner regn skyndade Brooke allt hon kunde med att ta bort lite ogräs. När hon var klar pustade hon ut och var precis på väg tillbaka när hon fick syn på en planta vid trädet. Hmm, har jag inte sett den här plantan förut framför huset? Hon tittade lite närmare på den men kunde inte fastställa vad för typ av planta det var.

Plantan väckte hennes nyfikenhet och hon bestämde sig för att leta efter den i hennes trädgårdsbok. Tiden rann iväg medan hon satt där läste i genom boken. Hur hon än letade i boken hittade hon inte någon växt som helt stämde in på plantan. Frustrationen började sprida sig i hela hennes kropp. Dumma planta...varför finns du inte i min bok!

När svaret inte fanns i boken beslöt hon sig för att fota plantan och fråga någon på internet efter svar. Hon sprang ut i regnet igen och gick fram mot trädet men ingen planta syntes till. Vad märkligt. För bara några timmar sedan var den ju här. Det är ju inte som att den fått ben och vandrat iväg. Måste ha varit något djur som ätit upp den. 

Under dagen fick hon ett litet fall om en bortsprungen katt. Det hade tagit några timmar innan hon lyckas hitta katten och överlämnat den till sin ägare. Även fast det gått relativt fort med fallet kände Brooke sig lite lätt utmattad vilket till stor del berodde på regnet som fortsatte ösa ner. Hon var glad att hon fått en bil så hon slapp gå hem i regnet i alla fall. Hon parkerade bilen och gick ut för att se om hon fått någon post. Till hennes förvåning såg hon en likadan planta bredvid hennes brevlåda som hon sett vid trädet på morgonen. Nu jäklar ska jag ta kort på plantan.

Hon sprang in i huset och försökte komma på var hon hade lagt kameran. Hon stod still en stund och tänkte och kom sedan på det. Med kameran i handen skyndade hon sig ut i regnet. Däremot var plantan återigen borta. Men alltså vad är det här. Nu var jag ju bara borta i högst 10 minuter. Hur kan plantan ha försvunnit på så kort tid?