Kapitel 19: Första dagen på jobbet

Brooke stod och valde bort kläder efter kläder. Inget kändes riktigt rätt att ha på sig. Hon hade redan provat fem olika utstyrslar men enligt henne fungerade inget. Frustrationen låg på topp nivå när Noen kom in och såg kläder ligga utspridda över hela golvet.

- Brooke, hur går det?sa han försiktigt.
- Det ser du väl!!! sa Brooke surt och satte sig ner på sängen med en duns och lade armarna i kors.
- Men så illa är det väl ändå inte. Noen tog upp en klänning från golvet och sa: den här är ju fin och du kan kanske ha tights till.
- Har redan provat och det såg inte alls bra ut, muttrade Brooke.

Noen fortsatte plocka upp kläder från golvet och ge förslag till henne, men när han såg att inget dög började han leta i hennes byrå.

Noen hade däremot ingen tur att hitta något där heller som Brooke ville ha på sig. Han gav en suck och skakade på huvudet.
- Du är ju hopplös Brooke.
- Jag vet, men inget känns rätt tyvärr, sa Brooke och föll bakåt i sängen.
- Men vet du. Jag tror faktiskt att jag har något till dig som skulle kunna passa. Vänta här så går jag och hämtar det.

Brooke ställde sig upp bredvid sängen och kikade nyfiket efter Noen. En kort stund senare kom Noen tillbaka med ett paket i handen.
- Här, sa han räckte det till Brooke.
Brooke tog emot den och funderade på om hon skulle öppna den sakta eller snabbt. Det blev däremot det sistnämnda när hennes nyfikenhet blev för mycket.

- Åh, Noen det här är helt perfekt. Men när köpte du det här?
- Det gjorde jag för några dagar sedan. Jag tänkte i och med det nya jobbet skulle du säkert vilja börja dagen med nya fräscha kläder.
- Du är då för omtänksam, sa Brooke och gav honom en kram.

- Skynda dig nu. Klockan är redan halv sju, sa Noen.
- Va!? Redan? Jag måste ringa en taxi..ah, jag kan inte bli sen på första dagen, sa Brooke panikslaget.
-Jag har redan beställt en taxi. Den står här ute redan.
- Åh, du är en räddande ängel Noen, sa Brooke och gick till badrummet och bytte om till sina nya kläder. Sedan sprang hon ut till taxin men i förbifarten sa hon tack till honom.

När Brooke steg ut från skolan tog hon en lättnadens suck. Vilken dag det varit. Hon tyckte lågstadielärare fick alldeles för lite lön för det arbete de gjorde. Alla barnen verkade ju gå på duracellbatterier, det var inge stopp på dem. Det var som om hon haft 30 barn i klassrummet när hon i själva verket hade 15 barn. Därför kände Brooke sig lite smått utmattad men hon fick ta och rycka upp sig nu när hon skulle träffa Noen och Mikasa på storgatans grill. Hon promenerade dit och såg att de redan stod där.  Brooke började genast känna sig på bättre humör.

- Hej! Vad har ni gjort idag? Sa Brooke och plockade upp Mikasa från barnvagnen. 

- Hej! Vi har mest tagit det lugnt idag. Gått en promenad runt kvarteret och träffat en och och annan granne. Verkar vara ett trevligt område och några hus bort finns familjen Stevensen, de har två barn varav en pojke som är i samma ålder som Mikasa, sa Noen. 

- Där ser man. Ska vi ta och gå in? Jag börjar på att bli hungrig.

- Självklart. Hur har dagen gått förresten? Sa Noen nyfiket.

- Jaa, inte som jag hade tänkt mig direkt men jag berättar mer där inne. Behöver verkligen mat nu.

Efter att de ätit middag promenerade de vidare till shoppingcentret. Det var dags att leta efter lite vinterkläder. Brooke bestämde kläderna precis som förra gången, men Noen fick åtminstone välja en utstyrsel själv denna gång. Efter några timmars shoppande begav de sig äntligen hem. Mikasa låg och sov i sin barnvagn därför tog Brooke upp henne försiktigt och lade henne i barnsängen. Det hade gått otroligt bra att ha med henne på shoppingen, hon hade inte gnäll något utan bara lekt med sitt gosedjur tills hon somnat. Men att titta på en billig bil hade helt glömts bort. Inte för att hon skulle haft råd med en just nu trots att hon fått detektiv jobbets sista lön tidigare än vanligt. Pengarna hade dragit iväg lite i och med det nya huset och nu vinterkläderna. Men bilen var ju inte akut för tillfället, det fick helt enkelt vänta tills hon sparat ihop lite pengar. När Brooke lade sig ner i sin säng började hon genast fundera på morgondagen. Hon hoppades innerligt att den skulle bli bättre än den var idag. Men som med alla jobb tar det ju en tid att anpassa sig till rutinerna.

Kapitel 18: Förändringar i sikte

Den två veckors semestern i Isla Paradiso hade passerat lika fort som den började. Det hade redan gått en månad efter semestern och inom kort skulle Brooke börja jobba igen nu när mammaledigheten strax var över. Frågan för Brooke var om hon skulle fortsätta jobba som detektiv eller byta jobb. Arbetstiderna kunde som variera från tidiga morgnar till sena nätter. Det var inte direkt optimalt när man hade barn. Redan på semestern hade hon funderat på vad hon skulle kunna göra istället. Hon satt framför datorn och tittade på olika jobbannonser, när telefonen ringde.

- Hej, det är Brooke.
- Hej Brooke. Det är Natalie från Gooders kommunala skola. Jag har glädjen att meddela att du har fått jobbet. När skulle du kunna börja?
- När jag skulle kunna börja? Det var en bra fråga. Beskedet kom lite oväntat, men jag är glad att jag fick jobbet. Skulle jag kunna ringa upp dig senare och meddela mitt beslut? Jag behöver kolla upp några saker först.
- Jag förstår. Det går bra. Vi hörs senare.
- Ja det gör vi. Hej.

Brooke lade på luren och funderade på hur hon skulle göra. Om hon skulle ta jobbet så skulle det bli betydligt bättre arbetstider. Men det skulle innebära en flytt till en helt annan stad. Flytten i sig hade hon ingenting emot men hon va osäker på om Noen skulle vilja följa med. Hon hade som vant sig att honom i närheten och ville inte att han skulle försvinna. Brooke gick tveksamt fram till Noen.

- Du Noen, började Brooke försiktigt. Det är en sak som jag skulle vilja fråga dig om. Jag blir glad om du säger ja, men jag vill inte tvinga dig till något. Det är ju helt upp till dig vad du vill göra.
- Brooke, vad är det du försöker säga?
- Några veckor innan vi åkte iväg på semester sökte jag ett jobb jag tyckte verkade intressant. Jag fick komma på intervju och idag fick jag veta att jag fick jobbet.
- Jag visste inte ens att du ville byta jobb, men grattis. Vad är det för jobb?
- Det är som lågstadielärare. Problemet är att det är i en helt annan stad, nämligen Starlight Shores. Därför är min fråga om du skulle vilja följa med mig och Mikasa dit? Både jag och Mikasa skulle bli glada om du gjorde det.

Utan någon betänketid alls svarade Noen att han mer än gärna ville följa med de dit och att han var glad att hon ville ha med honom. Brooke kände en enorm lättnad när han ville följa med. Hon visste inte hur hon skulle göra om han hade sagt nej. Men det behövde hon ju inte tänka på nu och gick sedan till telefonen i köket och ringde upp Natalie.

Några dagar senare var de nu i sitt nya hem och packade upp deras saker. Brooke tyckte det hela kändes overkligt. Det hade gått fort fram från att veta att hon fick jobbet till att leta febrilt efter ett nytt hem. Däremot var turen på deras sida när husmarknaden låg på topp i Sunlit Tides medan det var lågkonjunktur i Starlight Shores. Det gav de möjligheten att välja mellan ett antal hus, men när Brooke såg det här huset blev hon kär på en gång. Ett plus var att hon även hade nära till jobbet. 

- Visst är huset helt perfekt? sa Brooke glatt. Att vi hade sådan tur att hitta det här huset. Här kan jag se många år framför oss. Jag är däremot lite nervös inför imorgon. Det är ju spännande med nytt jobb och sådär, men det kommer kännas lite ovant att jobba med barn och inte vuxna längre. Jag hoppas jag klarar av det.
- Det klarar du utan problem ska du se, sa Noen och tog fram pumpapajen från ugnen.  Du kan gå och hämta Mikasa nu.

De satt alla tre vid matbordet och njöt av Noens goda pumpapaj.
- Visste du att de har vinter här? sa Brooke upprymt.
- Nej, det hade jag ingen aning om. Det var väl ingen vinter i Sunlit Tides va?
- Nej, det var ju inte det. Temperaturen sjönk lite på hösten men det var det enda. Ska bli så kul att få se snö igen. Det kommer nästan kännas som om jag vore hemma, sa Brooke med en drömmande blick.
- Jag antar att ni hade vinter i Bridgeport?
- Mm, det hade vi och det var alldeles underbart. Jag älskar när man sitter inne med en kopp varm choklad och ser hur det snöar ute. Det är bara så mysigt. Men sedan kan man bygga snögubbar, åka skridsskor, göra snöänglar och gå på julmarknad. Åh, vad jag längtar. Förresten har du varit med om vinter förut?
- Jo, det har jag men inte på samma sätt som du. Under vintern kan vi plantsimmar inte komma upp från jorden och ligger därför och vilar i jorden tills värmen kommer tillbaka igen. Det här blir första vintern jag är ovanför marken. Det ska bli spännande att få uppleva vintern från din sida, sa Noen och log mot Brooke.
- Jaha, på så vis. Då ska jag se till att du får uppleva en riktig vinter, sa Brooke med förtjusning. 

När Brooke låg i sin säng funderade hon på vad hon skulle hitta på först när snön kom. Enligt väderprognosen hon sett skulle det börja snöa redan om några dagar. Därför skulle hon få lov att shoppa lite vinterkläder till de alla snart. Hon kände ju skillnaden i temperaturen jämfört med Sunlit Tides, där det fortfarande var 20 grader medan det endast var 8 grader i Starlight Shores. Hmm, vi kanske skulle ta och shoppa lite vinterkläder imorgon efter jag har slutat på jobbet. Börjar ju på att bli lite kyligt med de kläder vi har. Vi skulle ju även kunna passa på att se lite av staden också. Kanske kunde man hitta en billig bil också nu när vi fick lov att sälja min Yomoshito för att ha råd med handpenningen till huset. Vore ju inte så dumt att ha en bil, men det beror ju på om man skulle hitta någon som inte kostade så mycket och drog lite bensin..Får även se om jag skulle behöva något till jobbet...
Brooke funderade på det mesta tills hon till slut somnade.

Kapitel 17: Ett efterlängtat möte

Tiden var inne för den efterlängtade semestern och snart skulle Brooke äntligen få träffa sin syster. De hade ju inte setts på drygt 2,5 år och när Brooke nu stod framför deras semesterhem i Isla Paradiso, översköljdes hon av gamla minnen. Här hade hennes familj spenderat mycket tid, eller ja i alla fall Brooke och hennes syster samt nannyn Sophie.

Givetvis hade inte Nikita kommit ännu, hon var sen som vanligt. Det gav däremot Brooke tid att visa upp sitt semesterhem för Noen.

- Som du ser älskar min mamma moderna kök. Förstår egentligen inte varför när jag aldrig sett henne vid spisen en enda gång, sa Brooke.

Efter husesynen satt de och åt lunch uppe på taket. Det var en strålande dag med sol och värme, närmare 32 grader i skuggan. Brooke funderade på om de kanske skulle ta husbåten till någon strand för att bada. Det vill säga om hennes syster dyker upp någon gång. Brooke tittade på klockan, den visade sig snart vara två och Nikitas flyg skulle ha landat för 2 timmar sedan.

Vid tre tiden dök Nikita upp och gick genast och kramande om sin syster.
- Härligt att se dig lillsyrran, sa Nikita glatt och gav henne ytterligare en kram.
- Detsamma, men var har du hållit hus egentligen?
- Äh, jag stötte bara på Dylan och jaaa...det ena ledde till det andra, sa Nikita med glimten i ögat.

Brooke himlade bara till svar. Det var så typiskt hennes syster att hitta killar överallt. Hon kunde inte minnas hur många pojkvänner som kommit och gått från Nikitas liv. Det hade aldrig varat länge innan hon tröttnat på de och hittat en ny. Hennes storasyster var en manslukerska, men Brooke älskade henne lika mycket för det.

- Men var är Noen som du berättat om och var är min systerdotter? sa Nikita nyfiket.
- Vänta jag ska gå och hämta de, sa Brooke och gick uppför trapporna tills hon kom till vardagsrummet.

När hon kom runt hörnet såg hon hur Noen lekte med Mikasa och hon kände en värme spridas i hennes hjärta. Det var nästan som att se far och dotter tillsammans. Hon stod där tyst och bara observerade de en stund innan hon tillkänna gav sin närvaro. Brooke berättade att hennes syster äntligen hade kommit och ville träffa de båda.

- Innan vi går ner måste jag säga en sak om min syster. Hon kan vara lite framfusig när det gäller killar. Så om hon skulle stöta på dig måste du vara väldigt rak mot henne när du säger nej. Eller du kanske skulle vilja säga ja. Det är ju inte min ensak vad du väljer..men nu vet du i alla fall lite om henne...och får givetvis göra som du vill...det är som sagt..inte min ensak..att..fortsatte Brooke svamla på när Noen avbröt henne genom att lägga ett finger mot hennes mun.
- Brooke jag vet precis hur jag ska hantera det. Oroa dig inte, sa Noen och log ett charmigt leende mot henne.
- Givetvis sa Brooke generat och tittade ner i golvet.

När de kom ner till Nikita började hon först med att lyfta upp Mikasa och gosa med henne. Sedan övergick hon till inspektera Noen. Brooke kände väl igen blicken Nicki gav mot honom. I hennes ögon var han nu avklädd. Brooke skakade förtvivlat på huvudet åt sin syster. Nikita hade en förmåga att få alla killar på fall. Det var något Brooke erfarit många gånger när hon tagit hem klasskompisar och även någon enstaka pojkvän. Alla föll de för Nikita. Men just Noen ville hon inte skulle falla för henne. Honom ville hon behålla själv, även om det var som vän. För efter de träffat Nicki och blev stormförtjusta i henne så blev de aldrig den samme att umgås med. Det var nästan som om de vore förhäxade av henne. Så ja Noen ville hon ha som vanligt, hon behövde honom..

- Så det här är den berömda växtmannen Noen, sa Nikita gillande.
- Berömda växtmannen vet jag inte, men jo det är ovanligt att se oss, sa Noen och skakade hand med Nikita.
- Jag har hört mycket gott om dig. Hur hjälpsam du har varit mot Brooke med allt som har hänt med Nathan. Du är en riktig omtänksam man, sa Nikita och strök lätt hans arm.

Noen backade försiktigt men tydligt bakåt och sa: Nathan förtjänade aldrig Brooke. Hon är alldeles för bra honom. Brooke är en underbar person som förtjänar betydligt bättre.
Noen tittade mot Brooke och hon log tillbaka.

Nikita såg hur de båda tittade på varandra och kunde se en liten gnista emellan de. Hon blev glad för sin syster som verkade ha hittat en riktig bra kille att falla för och hon kunde även se att Mikasa var förtjust i honom. Hon hoppades verkligen att Brooke skulle våga bli kär igen.

- Vad ovanligt att se dig i långt hår förresten. Du brukade ju alltid vilja ha kort hår och alltid samma frisyr. Men du passar i långt hår, sa Nikita och log.
- Tack, jag tyckte det var dags för lite förändring. Apropå förändring så måste du se bilder jag har tagit på Mika. Tiden går så fruktansvärt fort. Hon är ju redan över 1 år.

Medan Brooke gick och hämtade sitt fotoalbum passade Noen på att ta en simtur. Brooke visade bild efter bild för Nicki och kommenterade givetvis varje bild.

- Här är Mika när hon leker med en av sina första leksaker. Hon blir så sur när hon inte få ner kloten i hålen.

- Se så söt hon är när hon sover. En sådan sötnos.

- Här är hon i sin barnstol. Precis innan jag tog kortet slutade hon äta och tittade konstigt på mig.

- Här är hon och går i sin gåstol. Hon älskade den verkligen enda tills hon kunde gå själv vill säga.

- Jag ser att du har tagit en hel del bilder på Mikasa. Hon är verkligen söt. Men jag måste fråga har Nathan träffat henne något? frågade Nikita

Brookes leende försvann och hon sa lågmält att han inte hört av sig något.

- Han var aldrig värd dig lillsyrran sa Nikita och kramade om hennes hand. Men du vet väl att man bäst glömmer en man genom att lägga sig under en annan. Varför inte Noen? sa hon och gav Brooke en liten knuff på axeln.
- NICKI! utbröt Brooke.
- Vad? Det funkar alltid för mig, sa Nikita och log brett.
- Du är då för hemsk, sa Brooke men kunde inte låta bli att le.

Kapitel 16: Kära Nicki

Kära Nicki,

Först och främst vill jag be om ursäkt för att jag inte skrivit till dig men det har varit mycket på gång i mitt liv. Alla dina brev har kommit fram till mig och jag har tänkt att svara på de men har inte riktigt haft orken till det. Jag lever men inte så mycket mer. Det är slut mellan mig och Nathan. Jag var blåögd som trodde på honom, men inte så mycket jag kan göra åt nu. Det är så lätt att vara efterklok. Men tiden med honom har fört med sig något gott, jag har nu en dotter. Du skulle bara se hur söt hon är och så liten. Hon känns nästan som luft när jag håller henne i min famn. Jag kan inte förstå att hon är min, min lilla ängel.

Här har du min lilla Mikasa.

Som sagt så är det mycket som har hänt att jag knappt vet var jag ska börja riktigt. Det har dykt upp en betydelsefull vän i mitt liv. Utan honom skulle jag aldrig ha klarat uppbrottet från Nathan. Jag vet inte hur jag ska säga det här men......han är ingen sim. Han är en plantsim som i vanliga fall lever bland växterna.  Jag vet att  det låter som att jag bara hittar på men det är svårt att förklara. Jag skickar med en bild istället. En bild säger mer än 1000 ord, brukar man ju säga.

Här är han och matar Mika.

Du undrar säkert varför det kommer gräs efter honom. Ärligt talat vet jag inte hur det är möjligt, det enda jag vet är att det försvinner av sig själv efter ett tag. Det är ett mysterium för mig. Men han är ju ingen vanlig sim heller. Han heter Noen förresten. Han är helt underbar med Mikasa och tar gärna över när jag behöver en paus. Han är som en ängel från ovan. Eller rättare sagt en ängel från jorden :D. Ja du måste ju se hur han "sover". Du kommer inte att tro dina ögon. Det är visserligen en gammal bild men du ser det ju ändå. Noen är växten i mitten av bilden. Visst är det coolt? Eller ja jag blev ganska skärrad första gången innan jag insåg att han var ofarlig och så. Men nu tycker jag det bara är fränt.

Jag tycker vi borde ses. Du vet där vi brukade ha semester när vi var små? Jag tycker vi ska ses där om 1 år. Då har min lilla flicka hunnit bli lite över 1 år. Jag ser fram emot att få se dig. Det har varit tomt utan dig.

Massa kramar
Din lillasyster Brooke :D

Kapitel 15: Du och jag mot världen

Tiden efter Brooke sagt åt Nathan att lämna henne för gott hade inte varit lätt. Hon kunde inte förstå hur naiv hon varit som trott på honom. Hon kände sig svag och ynklig av att ha blivit manipulerad. Bara tanken att hon trott att det de hade var äkta kärlek var rent sagt skrattretande. Alla stunder de haft tillsammans betydde ingenting. Allt Brooke kände för Nathan nu var inget annat än ett stort hat. Hon hade lämnat mycket för hans skull, men hon lovade sig själv att aldrig värdesätta en man framför hennes eget liv. Ingen skulle minsann få bestämma över henne längre. Det Brooke inte märkte var den mur hon började bygga upp framför sitt hjärta. Hon stod framför fönstret och såg hur höstregnet öste ner medan hon höll en hand över hennes höggravida mage.
- Snart lilla vän får jag äntligen träffa dig. Jag ska skydda dig mot allt ont här i världen, sa hon och log mot magen.
Som svar fick hon en spark inne i magen.

Hon vände sig om när kände lukten av mat på köksbordet.
- Mm, det luktar ljuvligt Noen, sa Brooke och satte sig ner på stolen.
- Jag förstod att du skulle tycka det. Ikväll blev det veggierullar och till efterrätt blir det pumpapaj.
- Du vet då hur du skämmer bort mig. Vad skulle jag göra utan dig här? Du har verkligen varit till stor hjälp med allt.
- Äh, jag gör ju bara det som vem som helst skulle göra.
- Vem som helst skulle inte ställa upp lika mycket som du. Noen, tack för att du finns här hos mig.
Han tittade generat ner på sin tallrik.

Efter middagen började Brooke måla medan Noen tog hand om trädgården. Han hade hunnit fått upp växthuset precis innan den kalla höstkylan kom, så alla växterna klarade sig. Noen höll på för fullt med att dra bort ogräset och såg inte växten som dök upp bakom honom. Han vände sig om när han hörde sin syster prata.

- Noen kom hem nu. Du har varit här uppe alldeles för länge. Kom hem innan det är försent.
- Taia, vad gör du här?
- Jag försöker övertala dig att komma hem.
- Jag kan inte komma hem nu. Jag kan inte överge henne.
- Noen vi hör inte ihop med simmar. Det är inte ens meningen att du ska vara här uppe. Har du ens berättat för henne? sa Taia irriterad.
- Nej, det har jag inte gjort än. Jag vill inte oroa henne, sa Noen och tittade sorgset ner i marken.

- Inte oroa henne?! Men du klarar av att vi oroar oss för dig. Är det inte lite dubbelmoral du har! Vad är det som ens är så himla speciellt med henne?!! Hon är ju bara en naiv sim, inget mer. Såg allt hur godtroget hon litade på den där Nathan. Vem som helst kunde ju se tecknen!
- Kärleken gör en blind ibland Taia.
- Med blind menar du väl ändå dum.
- Skärp dig nu. Du skulle bara se hur vacker hennes aura är. Då skulle du förstå vilken underbar person hon är.
- Aura?, sa Taia och himlade med ögonen. Jag har mest sett hur hon bossar runt dig.
- Hon vet bara vad hon vill ha. Hon är en mjuk, härlig och underbar sim.
- Hmm, det låter som att du är kär i henne.
- Kär? Jag? Nej jag är bara hennes vän som ser henne för den hon är, sa Noen men kände innerst inne att det var en lögn. Han hade blivit förälskad i henne första gången han såg henne stå där på tomten i hennes blommiga klänning och rosa tights. En syn för gudarna enligt honom. Han visste dock att en sim och en plantsim inte hörde ihop. Det skulle aldrig gå men han kunde inte släppa de känslor han hade för Brooke.

- Om du säger det så. Men kom hem nu.
- Jag kan inte har jag ju sagt. Vänta jag hör nån komma. Vi får prata mer sen.
- Som du vill...sa Taia och försvann.

Just då kom Brooke in med ett uttryck av smärta i ansiktet.
- Vattnet har gått, fick hon till slut fram.
- Va? Har det gått? Men det är ju två veckor kvar.
- Säg det till ungen, sa Brooke och försökte le trots smärtan.
Noen plockade fram mobilen och ringde en taxi.

Några timmar senare var de hemma med lilla Mikasa. De både stod framför spjällsängen och beundrade det lilla knytet. Brooke förstod inte att det här barnet var en del av henne och att det nu  inte fanns något viktigare än att göra så att hennes dotter får en bra uppväxt.

Kapitel 14: En inre styrka

Det knackade på ytterdörren och Brooke skuttade glatt fram till dörren i sin nya klänning. Nathan hann nätt och jämnt komma innanför dörren innan hon kastade sig över honom med kyssar.
- Vad jag har saknat dig, sa Brooke och smekte honom över kinden.
- Jag har saknat dig också. Jag blev inte alls glad när de förlängde min affärsresa, men det var inte mycket jag kunde göra åt det. Men jag ser att du har hållit dig sysselsatt. Du fått till en fin entré därute.
- Ja, visst har jag. Fick kämpa lite innan jag blev helt nöjd.

- Men du jag har något att visa dig, sa Brooke log ett stort leende.
Hon tog tag i Nathans händer och ledde honom mot dörren.
- Du måste blunda först.
- Ok, jag blundar, sa Nathan och gick sakta in i rummet.
- Nu får du titta.
Nathan öppnade upp sina ögon och det han fick se framför sig, var han inte alls beredd på. Han stod där helt förstenad utan att säga något.

- Nathan...hur är det?
- Brooke du är väl ändå inte...? Säg att du inte är det??
Brooke förstod inte alls varför Nathan såg så förtvivlad ut. Det var ju inte så hon föreställt sig hans reaktion. Han skulle ju bli lika glad som henne. Hon sa lite försiktigt att de väntade barn och hon kunde se att Nathans förtvivlan förvandlades till ren och skär ilska istället.
- HUR KUNDE DET HÄR HÄNDA?! VI VAR JU NOGA MED ATT SKYDDA OSS...!! ÄR DU SÄKER DET ÄR MITT? DUM FRÅGA, KLART DET ÄR MITT! MEN VA FAN BROOKE. DET HÄR FÖRSTÖR JU ALLT.

Brooke tog ett steg bakåt medan Nathan fortsatta prata. Hon hade aldrig sett den här sidan av honom förut. Hon visste inte hur hon skulle hantera det, men ju mer han fortsatte mala på desto mer smärta kände Brooke i sitt hjärta. Hon kunde känna för varje elakt ord han sa hur en bit av hennes hjärta gick sönder. Hon blev helt oförmögen att säga något och bara stod där. Hon kunde känna tårarna bränna bakom ögonlocket. Vart fanns hennes charmiga Nathan...

- Brooke, lyssnar du på vad jag säger, sa Nathan och skakade om henne. Du måste göra abort. Jag ringer mottagningen direkt. Han plockade upp sin mobil och slog in numret.
Abort? Ska jag ta död på vårt barn..? Det liv vi skapat tillsammans...Hur kan han ens säga så.
- Nej, sa Brooke lågt.
- Vad säger du? Du måste prata högre.
- Jag sa NEJ! Jag tänkte inte ta död på vårt barn, sa Brooke medan tårar rann nedför hennes kinder.
- Vadå nej! Du har inget val i det här. Jag tänker inte ha fler barn. Min fru väntar redan på en till unge.
Va? Hans fru väntar barn...men han skulle ju skilja sig...hur kan hon vänta barn? om inte..
Hela Brookes bild om Nathan rasade samman. Mannen som nu stod framför henne var inte alls samma man som hon träffade hemma i Bridgeport. Eller var det så här han egentligen var men inget hon lagt märke till tidigare.

-Ja, hallå jag skulle vilja boka en tid för abort omgående, sa Nathan till personen på andra sidan luren.

Tänker jag verkligen låta honom få bestämma över mig mer?
Utan någon tvekan längre gick Brooke fram till Nathan och tog av honom telefonen och stängde igen den.
- Jag ska behålla barnet, sa hon medan hon stod helt rakryggad.
- Du kan ju inte mena allvar Brooke.
- Jo, jag ska behålla det.
Nathan förstod inte vart den här starka sidan kom ifrån. Han hade aldrig sett henne så bestämd, men han visste hur kunde få henne att ändra på sig.
- Det är antingen mig eller barnet, sa Nathan och hånlog.
Brooke tittade på mannen hon hade älskat över allt annat och lade sedan en hand på magen.
- Jag väljer barnet, sa hon med en bestämd min.
- Väljer du barnet framför mig? sa han chockat.
- Ja, jag väljer barnet. Du kan gå hem till din fru! Jag behöver inget från dig längre...dyk inte upp här nå mer. Bara gå härifrån. sa Brooke pekade mot dörren.
Nathan kunde inte tro sina öron. Han blev dumpad av Brooke, den hopplösa romantikern.

Han gick därifrån och förstod inte varför han hade ödslat sin tid på henne. Aja, han hade ju alltid Angelica och Joana. Brooke hade försäkrat honom om att hon inte skulle begära något mer från honom och inte berätta för hans fru om de.

Mannen Brooke älskat lämnade henne nu för alltid. En tomhet fyllde hennes hjärta även om hon visste att det var rätt beslut. Hon hade till slut öppnat upp ögonen och fått sett hans rätt jag. Hon kände sig dum som blivit lurad av hans charmiga sätt. Hon såg honom köra därifrån innan hon gick in till köket och satte igång radion, låten som spelades fick henne att börja gråta. Den stämde så väl in på hennes liv just nu.

These Days - Three Doors Down

Kapitel 13: Små rosa moln

Noen blev lite skrämd över Brookes beteende. När hon kom ut från badrummet hade hon glatt kramat om honom och till med gett honom en puss på kinden.  Sedan hade hon studsat förbi honom. Nu fyra timmar senare lyssnade hon inte på annat än sånger om kärlek medan hon dansade. Noen skakade bara på huvudet medan han tittade på henne.

Mitt i dansen fick Brooke syn på Noen.

- Kom hit och dansa med mig.

Utan att ens hunnit tänka blev han indragen till dansen.

- Åh, den här låten. Den får mig alltid att tänka på Nathan, sa Brooke och slöt ögonen.

I knew I loved you - Savage Garden

När låten tog slut avbröt Brooke dansen och sa att hon behövde shoppa lite kläder, både till henne och bebisen. Hon måste ju även ordna ett barnrum och det ska fyllas med allt man kan behöva för den kommande bebisen. Noen försökte protestera och menade att hon gick lite för fort fram, men hon viftade bara bort det. 6 timmar senare stod de nu i hallen och tittade på allt som köpts. Brooke kände sig stolt över sina inköp medan Noen återigen skakade på huvudet. 

- Imorgon får vi inreda barnrummet, sa Brooke och log.

- Brooke tycker du inte det kan vänta lite?

- Vänta med det? Jag måste ju ställa in möblerna och jag vill visa Nathan det när jag berättar för honom om nyheten. Visst är den här klänningen fin sa hon och snurrade runt.

- Jo, den är fin på dig. Men ska du inte ta det lite lugnt ändå? sa Noen lite bedjande.

- Struntprat. Måste ju passa på nu när jag har energi för det, sa Brooke och gäspade. Jag är visst lite trött, tror jag ska hoppa i säng nu. Men vi ses imorgon och tack för hjälpen idag. Godnatt, sa hon och gav honom en kram.

Kvar stod Noen och kände sig orolig över Brooke. Han var givetvis glad att hon tagit graviditeten bra men allt gick lite för fort fram. Han undrade om det varit en bra idé att berätta att hon väntade barn. Han skulle kanske ha väntat, för just nu syns det inte på henne. Han var även orolig vad som väntade henne med Nathan. Men oavsett vad som sker skulle han finnas där för Brooke och det kommande barnet men han hoppades innerligt på ett lyckligt slut. Noen bestämde sig för att vila han också. Morgondagen kunde ju bli lika energisk som denna. 

Nästa dag var de i full gång med att inreda barnrummet. Att bara bestämma vilken tapet som skulle vara där hade tagit 2 h för Brooke. Men med tapeten uppe var det bara att möblera. Noen fick flytta möblerna hit och dit innan hon blev nöjd med placeringen.

- Det här tror jag blev riktigt bra, sa Brooke nöjt.

Noen pustade ut och satte sig i gungstolen. 

- Jag måste bara få vila en stund nu, sa han och slöt ögonen. Inom kort somnade han.

Brooke gick fram till honom och strök han försiktigt över håret. Hon tyckte han såg så fridfull ut. Han hade verkligen varit till stor hjälp för henne och hon var tacksam att han var här hos henne. Nu när han varit hos henne hade hon inte känt sig ensam och hon hade till och med inte tänkt på Nathan lika mycket som hon brukade. Fast hon förstod fortfarande inte varför han inte tyckte om Nathan. Hon avbröts av i sina funderingar när telefonen ringde i köket. Hon skyndade sig dit eftersom hon inte ville väcka Noen. 

- Hej! Det är Brooke.

På andra sidan luren var det Nathan och Brooke kände hur hennes hjärta tog ett extra skutt. Hon fick veta att Nathan skulle komma till henne om knappt två timmar. Han stod på flygplatsen nu och väntade på en taxi. 

När de avslutade samtalet visste Brooke inte riktigt vad hon skulle ta sig till, hon var så upprymd att hennes Nathan skulle komma. Hon stod alldeles still en stund när alla hennes känslor för honom bubblade upp till ytan. Hon skulle snart få berätta om deras väntade barn. Hur hon skulle berätta det visste hon inte men det skulle ordna sig när han väl var här. Han skulle bli så glad över det att han genast skulle lämnade sin fru. De två skulle äntligen få leva tillsammans. Brooke såg en massa lyckliga stunder med de framför sig. Snart är det äntligen bara vi. Kan inte tiden gå fortare.