Kapitel 10: Vem är du?

Brooke försökte prata med Nathan om den mystiska plantan, men han sa bara att det säkert fanns en logisk förklaring till det hela och att hon inte behövde lägga ner någon mer energi på det. Innan de avslutade samtalet berättade Nathan att han skulle vara borta på en arbetsresa i några dagar. Nyheten var inte särskilt uppskattad av Brooke, men hon kunde ju inte styra över hans arbete så hon fick allt acceptera det.

För att få dagarna att gå fortare begravde hon sig i jobb. Hon tog allt som dök upp även sådana fall man kan undra om det ens är något för en detektiv. Det konstigaste "fall" hon fick var när hon skulle ta reda på vilket tvättmedel som var bäst. Det var en gammal dam som ville se om hennes tvättmedel var bättre än grannens. Tydligen hade de två väldigt starka åsikter om vad för tvättmedel man ska använda. Det hela slutade med att grannes tvättmedel var bättre och när den gamle damen hörde det sa hon att det kan inte stämma och stängde igen dörren. Kvar stod en förstummad Brooke utan att ha fått betalt för sitt arbete.

Eftersom Brooke förstod att det inte var lönt att diskutera med damen så körde hon hem. Det kändes dock surt för henne att lägga ner energi på tvättmedel utan att ens fått något för det. Eller ja hon vet i alla fall om ett bra tvättmedel nu. Om man ska se det från den ljusa sidan alltså.

När hon kom hem kastade hon av sig skorna och sjönk ner i soffan. Vilken dag hon hade haft. Men snart skulle Nathan komma hem från sin affärsresa, bara två dagar kvar. Bara tanken på det fick henne genast på bättre humör. Sedan kom hon på att hon glömt sköta om sin trädgård och hon traskande ut. Där ute kunde hon ännu en gång se den där förbaskade plantan. Det var bara det att den såg ut att ha växt vilket är konstigt med tanke på att den alltid försvunnit efter en kort tid.

Brooke höll på att bli galen på plantan.
- VAD VILL DU MIG EGENTLIGEN?! skrek hon åt plantan.
- Jag vill ju bara vara din vän, svarade plantan tillbaka.
Brooke hoppade förskräckt bakåt när hon hörde plantan prata.

- Du...du..du....kaaan....prataa....
- Klart jag kan. Varför skulle jag inte kunna göra det?
- Men duuu...är ju en vääxtt..
- Jag är faktiskt en plantsim om vi ska vara korrekta och växter kan prata. De är ju lika levande som du och jag. Bara det att ni simmar inte kan förstå deras språk eller ja vissa av er har faktiskt en oerhört bra hörsel. Blir lika förvånad varje gång det händer.
Brooke kunde inte tro sina öron att hon pratade med en växt, eller ja rättare sagt en plantsim. Va fasen är en plantsim? Har aldrig hört talas om något sådant. Drömmer jag kanske?
- Om du bara flyttar dig en bit bort kan jag komma upp till ytan.
Va upp till ytan? Vad pratar han om?
- Hallå?? Kan du vara snäll och flytta på dig lite.

Brooke flyttade sig försiktigt bakåt och stirrade bara på plantsimmen som stod framför henne. Hon kunde inte tro det hon nu såg med sina egna ögon. Plantsim. Det finns plantsimmar...hur är det möjligt?

- Brooke du behöver inte se så skärrad ut. Jag är inte farlig.
- För det första har jag aldrig hört talas om plantsimmar och för det andra så är du ju nästan naken. Jag menar du har ju bara löv på kroppen..Vänta nu..hur kan du veta mitt namn?
- Vi brukar inte visa oss för simmar i vanliga fall, därför är det inte konstigt att du inte hört talas om oss. Angående min klädsel är vi alla klädda med modernaturs gåvor. Ditt namn fick jag reda på när du flyttade hit. Jag märkte av en speciell aura i Sunlit Tides och beslöt mig för att se efter vem det var. Jag skulle ha dykt upp tidigare men jag blev lite förhindrad av mina syskon. De är lite rädda för er simmar och försökte stoppa mig från att komma fram. Men jag har varit här trakten hela tiden bara blivit tvungen att flytta på mig så att mina syskon inte skulle hitta mig. Nu är jag äntligen här däremot. Känns riktigt skönt att få komma upp till ytan, marken under min fötter känns helt underbar.
- Du säger att du alltid varit här trakten vad menar du med det?
- Det är ju jag som ha sagt åt dig att Nathan ljuger för dig. Han är inte bra för dig. Hans aura är helt fel. Det är ingen trevlig man.
- VA?! Är det du som har sagt det? Inte konstigt på att jag aldrig lyckades hitta någon i närheten.

Brooke blev rasande när hon fick reda på att det var han som sagt alla elaka saker om Nathan. Hon skällde ut honom med råge och gick sedan med bestämda steg mot huset. Hon brydde sig inte om att han försökte prata med henne. Innan hon stängde igen dörren sa hon att han kunde fara tillbaka till sina syskon. Han var då inte välkommen här...

Kapitel 9: Hur är det möjligt?

Både hösten och våren hade kommit och gått och nu fanns det bara varma dagar att se fram emot i sommarvädret. I Sunlit Tides kom det varken någon vinter eller snö. Att inte få se snön falla ner på marken saknade Brooke dock inte kylan det gav. Hon fortsatte träffa Nathan när det fanns något tillfälle, det vill säga när det passade Nathan. Brooke tänkte inte så mycket på det utan var bara glad över att få umgås med honom som förut även om det inte var på allmänna platser. För när hon var med honom fanns inget annat.

- Måste du gå redan? Kan du inte stanna här hos mig inatt?
- Brooke du vet mycket väl att jag inte kan göra det.
- Snälla....???
Nathan tittade på Brooke och tog en djup suck.
- Det går inte att säga nej till dig, sa han medan han strök henne över håret. Jag ska bara ringa ett samtal sen kommer jag tillbaka.
Brooke låg kvar på sängen och väntade på honom. Efter några minuter var Nathan tillbaka.
- Så vart var vi, sa han med ett lekfullt leende på läpparna.

Brooke vaknade av att hon fick solljus i ögonen. Hon gnuggade sig i ögonen och vände sig om mot Nathan. Till hennes förvåning låg han inte där.
- Nathan?
Hon klev upp och kikade i resten av huset utan något resultat. På köksbordet låg en lapp;
Jag är ledsen Brooke att jag inte kunde stanna och äta frukost med dig. Men något dök upp på jobbet. Vi ses snart. Puss o kram.

Jaha, ensam igen...men jag fick i alla fall sova med honom inatt. Man får inte bli för girig. Tänkte Brooke i ett försök att muntra upp sig själv. Hon gjorde i ordning lite choklad pannkakor till frukost och kollade sin mail om hon fått något nytt fall. Det var däremot tomt i inkorgen. Jag antar jag har tid att ta hand om trädgården då. Med tanke på att det bara öste ner regn skyndade Brooke allt hon kunde med att ta bort lite ogräs. När hon var klar pustade hon ut och var precis på väg tillbaka när hon fick syn på en planta vid trädet. Hmm, har jag inte sett den här plantan förut framför huset? Hon tittade lite närmare på den men kunde inte fastställa vad för typ av planta det var.

Plantan väckte hennes nyfikenhet och hon bestämde sig för att leta efter den i hennes trädgårdsbok. Tiden rann iväg medan hon satt där läste i genom boken. Hur hon än letade i boken hittade hon inte någon växt som helt stämde in på plantan. Frustrationen började sprida sig i hela hennes kropp. Dumma planta...varför finns du inte i min bok!

När svaret inte fanns i boken beslöt hon sig för att fota plantan och fråga någon på internet efter svar. Hon sprang ut i regnet igen och gick fram mot trädet men ingen planta syntes till. Vad märkligt. För bara några timmar sedan var den ju här. Det är ju inte som att den fått ben och vandrat iväg. Måste ha varit något djur som ätit upp den. 

Under dagen fick hon ett litet fall om en bortsprungen katt. Det hade tagit några timmar innan hon lyckas hitta katten och överlämnat den till sin ägare. Även fast det gått relativt fort med fallet kände Brooke sig lite lätt utmattad vilket till stor del berodde på regnet som fortsatte ösa ner. Hon var glad att hon fått en bil så hon slapp gå hem i regnet i alla fall. Hon parkerade bilen och gick ut för att se om hon fått någon post. Till hennes förvåning såg hon en likadan planta bredvid hennes brevlåda som hon sett vid trädet på morgonen. Nu jäklar ska jag ta kort på plantan.

Hon sprang in i huset och försökte komma på var hon hade lagt kameran. Hon stod still en stund och tänkte och kom sedan på det. Med kameran i handen skyndade hon sig ut i regnet. Däremot var plantan återigen borta. Men alltså vad är det här. Nu var jag ju bara borta i högst 10 minuter. Hur kan plantan ha försvunnit på så kort tid?