Kapitel 7: Mötet med Nathan

Ögonblicket som Brooke väntat på stod äntligen framför tröskeln. Hur många dagar hade det inte gått innan Nathan nu stod utanför hennes hus. Att bara se honom stå där ute och vänta gjorde henne helt oförmögen att röra på sig. Hennes stora kärlek var nu inom räckhåll. Det enda hon kände var ren och skär lycka. Tårar rann nedför hennes kinder, men det var inte tårar av sorg utan det var glädjetårar. Hon torkade bort tårarna och drog upp dörren och sprang med all sin kraft fram till honom och kastade sig i hans famn. Nathan hann precis vända sig om och nätt och jämt ta emot henne.

Nathan skrattade medan han satte ner henne på marken.
- Haha, du har samma energi som vanligt, sa han och log.
- Ja men du är ju äntligen här.
- Jag ber om ursäkt att jag inte kom tidigare, men det fanns inte direkt något bra tillfälle för mig att komma förbi.
- Jag bryr mig inte om det. Jag är bara så glad att du här, sa Brooke och log generat.

- Jag ser att du fortfarande bär på halsbandet jag gav dig.
- Ja det är väl klart. Du gav ju det till mig.
- Mm. Det passar dig verkligen.
Han smekte halsbandet lite lätt med sin hand innan han lade sina båda händer på hennes kinder och tittade henne djupt in i ögonen.
- Jag glad att du är här. Det var jobbigt för mig att behöva lämna dig, men jag kunde inte be dig att lämna allt du var van vid för min skull. Jag kunde bara inte det. Även om allt jag önskade mig var att du skulle följa med mig. Det har varit ensamt här utan dig. 

Brooke smälte när hon hörde alla hans ord. Han har varit lika ensam som jag.  I det ögonblicket fanns bara de två i hela världen för henne. Ingen annan. Att han hade fru och barn var som bortblåst från hennes tankar. Det var nästan som att de inte ens fanns på riktigt. Nathan och Brooke stod och tittade i varandras ögon utan att säga något när Nathan till slut drog henne närmare sig och kysste henne under stjärnhimmelen. 

De stod ute och pratade i timmar när Nathan sa att han behövde fara. Brooke ville inte släppa honom nu när hon äntligen fick vara med honom.
- Måste du gå? 
- Titta inte på mig sådär. Det gör det bara svårare.

- Ja, men jag vill inte att du ska gå. 
- Du vet att jag inte kan stanna. Jag har redan varit borta länge nog. Kommer jag inte hem snart börjar Olivia fundera.

När Brooke hörde ordet Olivia var det som att en kniv skar i genom hennes hjärta. Hon hade helt glömt bort hans fru. Varför är han gift? 

- Jag vet vad du tänker Brooke, men som det ser ut nu finns det inte mycket jag kan göra.
- Men...du kan ju......
Brooke hann inte säga allt innan hon avbröts av Nathan.
- Jag kan inte göra det nu. Jag vill men det är inte rätt tillfälle än, men jag lovar dig att det ska bli vi två igen. Men för tillfället får vi hålla det hemligt ok?
Brooke sa ett svagt ok till svar. Han gav henne en sista kyss innan han körde därifrån.

Det är ingen fara. Det kommer bli vi två igen. Jag har inget att oroa mig för. Allt är under kontroll.

Brooke stod kvar där ute och funderade över vad Nathan sagt och kände en tomhet inom sig. När skulle hon få tillfälle att se honom igen. De hade ju inte gjort upp några planer om det innan han for iväg. Mitt i allt grubblande kände Brooke en kall ilning längs hennes ryggrad och hon hörde någon säga; "Du vet om att han ljuger för dig"

- Hallå?? 
Brooke tittade sig frenetiskt om efter vem som hade sagt det. Men hon såg ingen i närheten. Vem det än är så vet den personen inte vad den talar om. Nathan skulle aldrig ljuga för mig. 

Kapitel 6: Väntan på Nathan

Medan Brooke satt utanför Nathans företag och väntade på honom kände hon hur nervositeten stiga. Om bara några timmar skulle hon få se honom. Om några timmar skulle hon äntligen få ta på honom. Hon var helt i extas av själva tanken. Vilken minut som helst kunde hon lösas upp av lycka. Hon försökte tygla sig men det var inte ett lätt.

Tiden flög iväg och när som helst skulle Nathan komma ut genom dörrarna. Brooke väntade spänt medan hon tittade på alla som gick ut. Åh, vart är du Nathan. Jag kan inte vänta längre. Kom ut någon gång. Turen låg däremot inte på hennes sida. Just den dagen var Nathan nämligen borta på ett möte i en annan stad. Efter att ha väntat i sex timmar på honom fick hon lov att ge upp. Det var bara att inse att han inte skulle komma. Innan hon begav sig hemåt med tunga steg lämnade hon ett brev till Nathan i receptionen. Det som återstod nu var att vänta tills han tog kontakt med henne. Medan hon väntade höll hon sig sysselsatt med att jobba hårt. Det innebar att inte alltid göra så trevliga saker. Som att rota i någons sopor efter ledtrådar.

Eller snoka efter ledtrådar mitt i natten medan regnet öste ner.

Allt hårt jobb gav till slut valuta för pengarna och Brooke var nu en av kvarterets väktare. Henne ögon siktade däremot att bli orättvisans bekämpare och det var inte särskilt långt bort. Först måste hon få en licens som detektiv. Trots att hon försökt koncentrera sig på jobbet i väntan på att Nathan skulle höra av sig. Så kunde hon inte låta bli att kolla i brevlådan ett antal gånger under dagens lopp. Varje gång hon stod framför brevlådan började hennes hjärta slå snabbare för vilken dag som helst kunde han höra av sig. 

Men varje gång det visade sig att det var tomt i brevlådan kunde hon inte annat än att känna sig besviken. Det hade nu gått en hel vecka utan att han hört av sig. Smärtan som Brooke kände var outhärdligt. Hon visste inte hur länge till hon skulle klara av att vänta på honom. Enda anledningen till att hon var i Sunlit Tides var ju för honom. För de båda två, så de kunde vara tillsammans igen. Varför förstår han inte hur jag känner? Så fort han har läst brevet borde han vara utanför min dörr. Har han glömt vad han lovade mig???

Kapitel 5: Vem är Olivia Ekvall? del 2

Brooke drevs till vansinne av sin frustration över att inte hitta Olivias akilleshäl. Alla hon frågat sa enbart bra saker om henne. Hon satt förtvivlad på en parkbänk och funderade ut på vad hennes nästa drag skulle bli, när hon fick syn på något vitt som rusade förbi henne. Vänta nu. Vad det där inte likt beskrivningen på Maya? Brooke reste sig upp sprang efter hunden. Hon ropade Maya efter den men hunden bara fortsatte springa vidare.

Mot sin vilja gav Brooke upp. Det var ingen idé att försöka komma ikapp en hund som sprang. Det hon kunde göra nu var att försöka lista ut vart Maya var på väg. Med tanke på den riktningen som hunden försvann, fanns det några möjliga platser längs vägen. Det var bara för henne att undersöka de genom uteslutnings metoden. Det första som dök upp var ett mindre fiskeställe, men det visade sig vara en nitlott. Ingen hund i sikte.

Nästa ställe var kyrkogården. Det var inget ställe Brooke ville spendera någon längre stund på. Trots att det var dag kunde hon känna rysningar längs ryggraden, men även känslan av att vara iakttagen. Hon försökte strunta i den känslan medan hon ropade på Maya och till hennes lättnad dök hunden upp bakom buskarna.
- Kom här Maya. 

Olivia var verkligen tacksam över att hon hittat Maya. När hon fick höra att Maya befunnit sig på kyrkogården, förbannade Olivia sig själv att hon inte tänkt på det tidigare. Hon förklarade att hennes mamma nyligen gått bort och bandet Maya hade haft till henne. Brooke såg att hon var nära till tårar och en kort stund kände hon medlidande för Olivia, men kom sedan på att hon var ju faktiskt Nathans fru och stod i vägen för de två. Det gjorde henne till en fiende. En vänskap mellan de var omöjligt.

Brooke tog emot sin betalning och gick därifrån. Medan hon var på väg hem beslöt hon att sluta försöka hitta en akilleshäl på Olivia. Det var inte rätt väg att gå trots allt. Hon var helt enkelt för omtyckt av alla.

Nu kunde hon däremot inte vänta längre på att få se Nathan. Hon hade redan varit i Sunlit Tides en hel vecka utan att få träffa honom. Som tur var visste hon precis vart hans företag låg och bestämde sig för ta ett besök dit nästa dag. Av att ha varit på kyrkogården tog verkligen på hennes krafter och hon kände att lite vila var nödvändigt. Kyrkogårdar gjorde henne alltid illa till mods. Väl hemma ringde hennes mobil. Det var Mike Wallet. Han hade hört hur snabbt hon hittat Olivias hund Maya och tyckte därför att hon var värd en befordran. Hennes nya titel var nu Bluffutredare och det gav henne tillgång till ett fingeravtryckskit. Mike sa att hon nu kunde ta sig an lite större fall.  

Brooke visste inte vad hon skulle säga men fick fram ett svagt tack. Efter att hon lagt på mobilen lyste det i hennes ögon. Med en befordran kommer även en högre lön och med en högre lön kunde hon äntligen fixa lite mer på sitt hus. Med en ny energi började hon genast på att fundera ut på hur hon skulle bygga huset. Ett sovrum vore inte dumt samt ett bättre badrum. Kanske dags att köpa ytterkläder också, nu när värmen börjar på att försvinna. 

Kapitel 4: Vem är Olivia Ekvall? del 1

Nu när Nathan hade familj krävdes all Brookes list till att få honom tillbaka. Det första som låg på listan var att lära känna hans fru för att hitta hennes svagheter. Länge hade Brooke funderat på hur hon skulle kunna närma sig henne när ett ypperligt tillfälle dök upp. Deras hund var spårlöst försvunnen. Vilket passade henne perfekt och hon ringde genast till Olivias mobil. Olivia bad henne komma till paradisparken eftersom det låg i hennes jogging rutt. Brooke tog fram sin karta för att se hur hon skulle ta sig dit, men först bytte hon om så att inte Nathan skulle kunna känna igen henne genom Olivias beskrivning. Väl på plats synade hon Olivia. Det var ju typiskt att hon var en sådan mamma som tog hand om sig själv. Varför kunde hon inte vara en mamma som bara degar hemma? Hon må ha en snygg kropp men jämfört med mig så syns det rynkor i hennes ansikte. Vad kan hon vara? Kanske runt 30 år?

Olivia beskrev hur deras hund Maya försvann. Brooke skrev ner allt i hennes anteckningsblock och berättade att hon skulle höra av sig så fort hon hittade hunden. Först tog hon ett besök till deras hem och spanade runt efter ledtrådar.

Det fanns inga tydliga ledtrådar i närheten av deras hem åt vilket håll hunden Maya kunde ha försvunnit. Brooke bestämde sig för att höra med grannarna om de sett något och samtidigt kunna fråga hur Olivia är. De hade inte sett vart Maya tagit vägen och berättade bara bra saker om Olivia. Tydligen hjälpte hon till att undervisa deras son som hade problem med matematik. Vilket de var oerhört tacksamma över när de båda två var dåliga på matte. Jaha, så hon är smart och omtänksam....Men vänta bara. Jag ska nog hitta något dåligt med henne.

Grannarna gav inte Brooke det hon ville veta, men hon hade fått fram att det fanns en park här i närheten och att de brukade se hunden Maya där ibland. I parken stötte hon på Kai Kahale och gick fram och frågade om Olivia.

- Ursäkta, du råkar inte veta vem Olivia Ekvall är?

- Hmm, Oliva Ekvall säger du. Är det inte hon som håller i välgörenhetsmässan varje år? Jo, det måste vara hon. Jag känner henne inte personligen men hon gör verkligen vårt samhälle till det bättre. Har jag inte helt fel så ordnade hon även nya skolböcker förra året. Böckerna skolan hade var under all kritik. Därför sponsrade jag mer än gärna till det när Olivia frågade mig. 

Alltså vad är det här? Är hon något jädra helgon eller?! Ingen kan ju vara så godhjärtad. Brooke kände hur frustrerad hon blev när ingen verkade ha något illa att säga om Olivia. Vad är hennes akilleshäl egentligen?Alla har ju något...

Kapitel 3: Kära Nicki

Kära Nicki,

Flygresan hit gick otroligt bra trots sina tio timmar. Jag har hittat Nathans hem. Du ska veta vad chockad jag blev när jag såg att han har en familj. Det kändes som att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar. Jag sprang därifrån medan tårar rann nedför mina kinder. Jag försökte sluta gråta men det gick inge vidare. Det enda som kom upp i mitt huvud var mina minnen med Nathan. Hur vi var tillsammans. Där hade han ingen familj. Det var bara vi två. Men oroa dig inte för mig. Jag ska få honom tillbaka. Jag vet inte hur än men jag kommer att ordna det på ett eller annat sätt. Det kommer bli vi två igen, precis som vi var.

Jag har förresten hittat ett boende. Det är inte mycket men jag har tak över huvudet. Jag ska rensa runt huset och ta bort stängslet. Det var tydligen en enstörig gubbe som bott här och som höll på med diverse experiment. Ett plus är att det är en stor tomt så möjligheterna är många, samt att jag har utsikt över stranden. Jag har ingen granne än heller men det är skönt att ha tyst omkring sig. Jag skickar med bilder på mitt hem.

Du kan aldrig gissa dig till vad mitt första jobb är för något. Jag är assistent åt en detektiv och ska hjälpa till att lösa fall. Hittills har det bara varit mindre fall som att hitta en försvunnen trädgårdstomte eller ta reda på om en kunds kärlek är besvarade. Jag har däremot planer att bli en fullfjädrad detektiv och jag tror att en befordran inte är långt borta.

Jag hoppas allt är bra med dig och du ska veta att jag saknar dig. Men mitt nya liv är här med Nathan.

Många kramar
Brooke

Får jag en granne i framtiden så får de lika stor tomt som jag har. Men när det blir eller om det blir får jag se.

Kapitel 2: Nathans hem

Efter att knappt ha sovit på hela natten var Brooke oerhört trött. Hon försökte undvika att gäspa men det gick inte. Hennes mage kurrade efter mat och hon kollade sig omkring i parken om det fanns något att äta. Till hennes glädje hittade hon några grönsaker som var tillräckligt mogna för att plockas.

Nu när hon var någorlunda mätt blev det dags för en promenad till biblioteket. Brooke var ganska säker på att det borde finnas datorer där som man fick låna. Hon hade givetvis fått lov att fråga efter vägen till biblioteket från ett par hon mötte längs vägen. Efter att ha gått i drygt tjugo minuter satt hon äntligen framför datorn. Det som återstod nu var att hitta Nathans adress och det kunde ju inte var så svårt eller? Hon knappade in hans namn, men när hon kom till efternamn tog det tvärstopp. Hur var hans efternamn nu igen? Något på Envall? Etvall?Jag hade det ju på hjärnan nyss.....

Hon satt och funderade ett bra tag, när hon till slut kom på det. Ekvall är det ju. Nathan Ekvall. Hon knappade in efternamnet och fick upp ett tiotal personer.

 Hon sållade i genom de alla och kvar fanns bara en adress. Nathans adress. 

Hon kände hur hjärtat tog ett skutt. Nu hade hon hans adress.Eftersom hon inte hade något att skriva på bestämde hon sig för att skriva ut adressen. Innan Brooke begav sig till hans hem kollade hon upp efter en vägbeskrivning dit. Det är ju trots allt inte lätt att hitta till platser om man är i ett land man aldrig varit i tidigare.

Första blicken av huset var häpnadsväckande. Det var så olikt från hur husen såg ut hemma hos Brooke.

Hon gick närmare mot huset och kände hur hårt hennes hjärta började slå. Det var ju det här hon hade väntat på. Att få träffa Nathan och vara nära honom igen. Ju närmare huset hon kom kunde hon se två personer genom fönstret. Det är ju Nathan. Jag kommer min älskling. Du behöver inte vara ensam längre. Vänta nu....Vem är den där kvinnan som kysser min Nathan?! 

Brooke kände hur ilskan kokade inom henne och hade precis tänkt gå in och dra bort den där skamlösa kvinnan från Nathan. Men avbröts när hon hörde ett plask. Hon gick nyfiket runt huset till baksidan och kikade försiktigt framför husknuten. Ett barn? Ser inte ut att vara mer än 8 år.

Medan hon stod där och tittade på barnet. Hörde Brooke barnet ropa efter mamma. Personen som sedan dök upp var ingen mindre än kvinnan som hon såg kyssa Nathan. Mamma? Ungen kallade hon för mamma. Kvinnan som kysste MIN Nathan. Men han är ju min pojkvän. Han kan ju inte ha en familj. Det var ju bara vi två....Han sa aldrig att han hade en familj. Det var han och jag. Det är HAN och JAG.!!!

Kapitel 1: Nathan vart är du?

Efter en lång flygresa fick Brooke äntligen kliva av planet. 10 timmars flygresa var inte direkt optimalt men vad gör man inte för kärleken. Hon tog sin ljusrosa väska från rullbandet och gick ut mot parkeringen där flera taxi bilar stod parkerade. Hon letade efter en ledig taxi och såg en lite längre bort. Med bestämda steg och med ett hjärta som började slå mer och mer inför förväntan att få se sin älskling igen. Brooke var helt uppslukad av tanken att få träffa Nathan, därför hörde hon inte att taxichauffören pratade med henne.

- Hallå! Vart ska du någonstans? Jag har inte hela dagen.
- Öh, vänta lite.
Brooke kände hur paniken spreds när hon kom på att hon glömt att ta reda på hans adress. Det hade varit så stressigt att hinna med flyget att hon helt glömde bort det. Vad skulle hon göra nu? Hmm, jag borde hitta ett hotell så kan jag samla tankarna där och fundera ut på hur jag ska få fram hans adress.
- Du kan ta mig till ett billigt hotell.
- Ett billigt hotell?! Du är medveten om att du har kommit till ett semesterparadis? Här finns inga billiga hotell och det är förresten högsäsong nu. Har du inte bokat ett hotellrum är du illa ute kan jag säga dig. Jag tror till och med alla vandrarhem är upptagna.

Brooke sjönk djupare bakåt i bilsätet. Inget hotell eller vandrarhem ledigt, ingen aning vart Nathan bor. Hur skulle hon lösa det här? Efter en stund betänketid bestämde hon sig för åka till stadens centrum. Där fanns ju säkert en turistbyrå som kunde hjälpa henne med ett boende.

Brooke blev chockad när hon såg stadens centrum. Det såg ju mer ut att vara ett nöjesfält. Hon vände sig om mot taxin och tänkte fråga om det här verkligen var centrum, men till hennes förvåning så var taxin redan borta. Det här är ju bara typiskt. Taxin hit tog ju nästan alla mina pengar och nu känns det som att jag har kommit helt fel. För det här kan inte vara centrum.  

Hon stod där nästan utan några pengar och insåg att hon skulle behöva hitta något jobb. Problemet var bara att hon inte hade någon erfarenhet alls. Hon hade ju precis tagit studenten och inte haft en tanke på att ta med sig betygen. Allt hon tänkt på under sista skolveckan var att få träffa Nathan igen. Därför tog hon bara med sig det nödvändigaste som lite kläder, tandborste, passet och alla hennes sparpengar. Vilket just så pass hade räckt till en flygbiljett till Sunlit Tides. Dilemmat var vad för jobb hon kunde få egentligen och åt vilket håll skulle hon gå mot? Hon tittade åt båda hållen och beslöt sig för att gå mot höger. Efter en stunds promenad såg hon en liten restaurang och gick in för att höra om ett jobb där.

Hon fick inte det svar hon ville höra. De behövde ingen extra hjälp just nu. Hon vände sig om och gick med tunga steg mot ytterdörren. Hon var precis på väg ut när hennes ögon fastande på en lapp som satt på en anslagstavla till vänster om ytterdörren.

Detektiv assistent sökes omgående

Ingen erfarenhet krävs. 
Kom till polisstationen med eller utan CV. Fråga efter Mike Wallet.
Arbetsuppgifter: Hjälpa till att lösa mindre fall

Mvh
Mike Wallet

Hmm, detektiv assistent. Det kan vara ganska kul.
Brooke frågade kvinnan bakom kassan om polisstationen var långt borta. Hon berättade att hon bäst skulle ta en taxi dit. Brooke tog upp sin plånbok och kollade hur mycket pengar hon hade kvar. Hon var osäker på om det skulle räcka till taxin. Kvinnan måste ha sett på Brookes min att hon inte hade mycket pengar och erbjöd sig att skjutsa henne dit. Hennes skift slutade ändå nu och det var inte särskilt stor omväg för henne.
- Tack, så hemskt mycket för skjutsen. Det var verkligen snällt. Jag kan tyvärr inte ge dig något förutom min oerhörda tacksamhet, sa Brooke lågt.
- Ingen fara. Det kändes så dumt att inte kunna ge dig något jobb, så det här är det minsta jag kunde göra. Ta hand om dig nu.

Vilken skillnad den här kvinnan var jämfört med taxichauffören. Hon gick in i polisstationen och frågade efter Mike Wallet. Hon blev tillsagd att sätta sig ner och vänta på honom. Brooke började känna sig lite nervös inför mötet. Vad skulle hon säga egentligen? Men när hon väl mötte Mike hann hon inte säga mycket innan han sa att hon fick jobbet. Brooke blev lite paff och frågade varför hon fick jobbet. 
- Ja du är den enda som har sökt jobbet. Jag satte upp lappar om det jobbet för en månad sen. När tror du att du kan börja?
- Jag kan börja när som helst.
- Ok, vad bra. Jag ringer dig när jag behöver hjälp med ett fall. 

Efter samtalet med Mike så kände Brooke att hon skulle behöva en dusch. Inte långt bort från polisstationen såg hon ett gym. Hon gick dit och fräschade upp sig.

Solen började gå ner i Sunlit Tides och tröttheten började smyga sig på Brooke. Utan ett hotellrum visste hon inte var hon skulle sova inatt. Hon vandrade omkring i staden efter någonstans att sova och mot hennes vilja blev till slut en parkbänk.  Inte för att hon hade något val när hennes fötter börjat värka efter dagens alla promenader. Imorgon skulle hon ta tag och hitta något slags boende och leta fram Nathans adress.

Introduktion

Kära syster,

När du läser det här brevet sitter jag troligtvis på ett flyg till Sunlit Tides. Du om någon vet hur mycket Nathan betyder för mig. Du vet att jag skulle göra allt för honom. Därför borde du förstå varför jag måste följa efter honom. Han betyder så otroligt mycket för mig. Det är nästan så mycket att det gör ont i hjärtat.

Jag vet att mamma och pappa aldrig tyckte om honom. Förstår inte varför de måste haka upp sig på hans ålder. Kärlek har inga gränser och du blir kär i en person inte personens ålder. Du sa även att du aldrig sett mig så lycklig som när jag är med honom. Han är helt enkelt mitt allt. Det betyder däremot inte att jag inte kommer att sakna dig, men jag kunde inte stanna hemma.

Det är inte lönt att du letar efter mig. Du kan inte övertala mig att komma hem. Jag vill det här, jag vill vara med honom. Jag kommer att fortsätta att skriva till dig så du behöver inte bli orolig över mig.

Många kramar
Brooke